Kort Novell – Gudarnas Svarttaxi, Mitt Bidrag för Skrivas och Vulkans Novelltävling på Temat “Passageraren”

Fasiken, jag vann ej Skrivas och Vulkans novelltävling om 10 000 kronor. Pengarna skulle gå till ny dator för att kunna arbeta med film produktion. Äh, jag upptäckte tävlingen väldigt sent och hade då ca 10 dagar på mig att skriva något innan deadline. Första dygnet höll jag mig vaken från kväll till morgon, de resterande dagarna ägnades åt redigering. Läste igenom min text ca 20 gånger och korrigerade massor, vissa stycken försvann helt! Varje gång jag läste igenom texten fick jag mig ett gott skratt, och trodde därför att jag hade skrivit en säker vinnare. Men så blev det tyvärr inte, den hamnade inte ens på top 10 listan! Nu i efterhand ser jag att det finns mycket mer som behöver förbättras, här är novellen i alla fall:

 

Gudarnas Svarttaxi

– Åh äntligen, himlavalvet närmar sig dagtid.

Det var strax gryning och jag måste mata mina hästar och kamma dem fina. Hoppas jag hinner olja upp vagnen denna gången då, skulle egentligen ha gjort det igår! Äsch, jag har fortfarande inte vant mig vid människors vana att flytta timmar fram och tillbaka, sommartid, vintertid – vad spelar det för roll, tid är tid. Det är viktigt att vagnen blir fin och problemfri, för idag är det midsommar i Sverige och jag vill se till att folket får massor med sol och värme.

Tiden passerar fort förbi men jag hinner olja upp vagnen ändå. Kopplar ihop den med hästarna och påbörjar min resa över Sverige.

Jag drar upp solen sakta efter mig för att skapa en mystisk effekt som ger landet en dimmig gryning. Det är otroligt vackert, men det är så olympiskt irriterande att ingen beskådar mitt verk så här tidigt på dagen.

– Jävla människor, vad mer vill ni ha från mig?

Fortsätter sucka ett tag, besviken över att ingen uppskattar min konst. Dom gillar min solnedgång i alla fall, men det var länge kvar tills dess. Jag stoppar in min favorit skiva i vagnens cd-spelare och sjunger med låtarna för att fördriva tiden. ”Sol, vind och vatten”, ”Jag tror på sommaren” och ” Idas sommarvisa”.

– Ja ja kära Ida, Apollon är på väg!

Människorna där nere börjar fly ut ur sina hem för att gå till jobbet, vissa är på semester och lägger sig ned på gräset halvnaket för att njuta av solen. Jag suckar återigen och drömmer om att själv få gå på semester en vacker dag, ååh vad jag önskar att det fanns ett fackförbund för gudar. Dagdrömmen avbryts av en banal låt som får mig att ryta, det var låten ”Sommaren är kort”.

– Men vafan är problemet, vadå sommaren är kort, otacksamma människor, den är för tusan lika lång som alla andra årstider!

Trycker hastigt bort låten och hamnar i extas så fort nästa låt börjar spela, mitt humör exploderar utav glädje.

– Sommartider!

Jag sjunger glatt med låten samtidigt som jag vinglar åt sidorna och dansar med mitt eldiga hår.

Fröjden får mig att dra solen uppåt zenit över landet för att ta ett njutfullt andetag…

”STÄNG AV SKITET.”

En röst bakifrån får mitt andetaget att fastna i halsen, jag kvävs och tappar kontrollen över vagnen. Panik övertar mig och ansiktet hettar till, en riktigt hård smäll tvingar ner mig på huk och öppnar upp halsen men inte för att andas, utan för att gråta högt av smärta från att någon hade slagit mig på min solbrända rygg.

Rösten skrattar högt och gör narr av mig.

”Se – upp o ner, höger o vänster, in o ut – jädrans ungdom, solen åker många grader åt alla de fel håll som finns, är ditt körkort begagnat?

Jag hostar en sista host innan jag reser mig upp och vrider huvudet i röstens riktning, där satt Oden i sätet med armar och ben utspridda som om det vore hans vagn. Han glor på mig så gott ett öga kunde glo. Jag vänder mig tillbaka, tar kontroll över vagnen och styr solen rätt igen.

– Vad gör en asagud i min vagn, borde du inte vara i Valhalla?

Oden ryter ut ett långt klagande:

”Valhalla är inte vad den brukade vara, i början var där mäktiga krigare, men nu har alla blivit lata fyllegubbar. Trodde verkligen att jag hade all visdom, men fick här om dagen lära mig att jag är tjock, att min mage inte var en symbol för stryka, utan bara en ölmage, en symbol för lathet och fylleri.”

”Jag klarade inte heller av stanken där längre, massa konstiga typer började komma upp dit, de gick efter färgen på håret för att döma folk, de vägrade acceptera mitt svarta hår och skägg, vägrade tro jag var Oden och kallade mig en falsk gud!”

”Jag byggde Valhalla för att träna de goda inför en sista strid mot ondskan. Inte visste jag att ondskan kunde smyga in på människor och göra dem dumma nog att hata på grund av färgen på håret. Det är ju bara hår, hååår! Allt började gå åt Ragnarök när dom där lila klädda fjantarna ersatte folkets tankeförmåga.”

”Orkade inte göra om lagarna heller, hopplöst… jag släppte allt och lämnade… försökte övertyga Tor att följa med, men han gav efter för grupptrycket och färgade sitt röda hår ljust. Det var den där Hollywood filmen som knäckte honom, de hade avbildat honom som ljushårig muskulös man. Kombinationen av detta och all östrogen från ölen hade gjort stackaren känslig, han ägnade evigheter åt att gråta över sitt utseende och skämmas över sina manboobs.”

Apollon: Oj, det var ju tråkigt att höra. Vad är planen nu då?

Oden: Tänkte vila lite, ta många djupa andetag och sedan påbörja skapandet av Valhalla 2.0, det ska vara fritt från droger och hårism/rasism/idiotism eller vad man nu än skall kalla det!

Apollon: Det låter bra, men vad tänker du göra med den gamla Valhalla då?

Oden: Äh, den låter jag vara kvar så kan alla konstiga hamna där, de får bli spjut foder när striden börjar.

Apollon: Jaha, det var ju smart det.

Oden: Läget med farsan din då; gamle Sessan, försöker han fortfarande klura ut vilka han har legat med?

Apollon: Jag har faktiskt inte hört något från honom på flera år, han experimenterade mycket under 70-talet…

Oden avbryter genom att klappa till sin egna höft och skrattar högt:

”Han har kanske förvandlat sig själv till en dildo och ligger nu fast där nere på jorden i någon kvinnas skolåda!”

Jag fnissar lite och svarar honom försiktigt så mina ord inte når Zeus öron:

– Ja… det hade faktiskt inte förvånat mig alls.

Oden: Hur är det själv då grabben, jag stör väl inte dig?

Apollon: Nä det är lugnt, jag drar solen över Sverige bara, så de kan få fira en varm midsommar.

Oden: Midsommar, vad är det för något?

Apollon: Det är någon guds högtid; som den vill att folket ska fira.

Oden: Jaså, men vad spännande, vilken gud då och vad skall de offra för något?

Apollon: Ingen aning, finns så många gudar att hålla reda på att man tappar räkningen. De offrar inget, de reser upp ett kors och dansar runt den till sång.

Oden drar i sitt långa skägg och blir upphetsad:

”Åååh, låter som en mäktig krigsdans där man hotar sina fiender med korsfästning! Låter som att det är tillägnat en krigsgud ju, blir faktiskt något avundsjuk här, vilken lyx vissa gudar har!”

Jag vrider huvudet åt sidan för att titta på Oden ett tag, rullar ögonen uppåt och skakar på huvudet:

– Ööhmm, inte riktigt, de hukar sig ner för att sedan hoppa som grodor och sjunga; små grodorna, små grodorna, är lustiga att se, Ej öron, ej öron, ej svansar hava de…

Oden ställer sig raskt upp och hojtar till:

”VA! Driver du med mig pojk?”

Jag fortsätter beskriva med försiktighet och rädsla i rösten:

– Sedan avslutar de sången med; koack, ack, ack Koack, ack, ack Koack, ack, ack, ack, aa.

Oden flammar upp i ilsken eld och ropar högt:

”Vid Yggdrasils brunnar, vad är detta jag hör, hur har detta vansinne undkommit mitt allseende öga!”

Han drar fram Gungner ur sitt skägg och skjuter den igenom solen, sedan börjar han ta sats för att svinga solen mot jorden. Detta orsakade en soleruption som slog ut all elektricitet hela vägen från Sverige till Sydafrika.

Jag svänger min vagn i motsatt riktning för att hålla solen på plats emot Odens styrka och skriker allt jag kan.

– Ta det lugnt!

Oden började svinga och ryta:

”Koack, ack, ackka runt detta om ni kan!”

Apollon: Nej, snälla sluta, jag vill inte bli arbetslös!

Jag känner styrkan lämna mig och mina fyra hästar, vi kommer inte kunna hålla emot Odens styrka länge till. Jag kallar på hjälp med en röst i tårar, men ingen vågar göra uppror mot Oden, inte ens min far.

– Snälla Oden, det är inte gudomligt att tappa hoppet eller agera ur ilska! Glöm inte Valhalla 2.0, hur blir det av om du utrotar människan!?

Oden stannar till och pustar ut ett tag som motsvarar tiotusen mänskliga år, sedan drar han ut spjutet och lägger tillbaka solen på sin plats. Han sätter sig ned i min vagn igen och vilar besviket huvudet i trädliknande händer. Jag pustar äntligen ut och fortsätter resan över Sverige i ett lugn, vi har snart passerat förbi eftermiddagen.

Människorna har börjat lämna sina jobb för att återvända hem och fira sin midsommar. Oden tittar på när de reser upp korsen och förbereder matborden. Han får syn på en massa olika frukter och grönsaker – som han aldrig sett innan – täcka matborden så pass att gud och gudinna kunnat tro att inget kött alls serveras på människors bord.

Oden grubblar och muttrar bakom mig ett par timmar, sedan bryter han tystnaden med ett glatt skratt och vrål, jag vänder mig om för att se vad som pågick men stoppas av en riktigt hård smäll på min solbrända rygg som får mig att vika ner i smärta. Jag gråter högt medan Oden förklarar:

”Jag löste det! Jag ska utföra en besvärjelse över hela Sverige, jag ska göra alla grodor stora nog att svälja människan hel, öron stora likt örn vingar, svansar långa likt ormar och ett ryt hemskare än fenrisulvens!”

– Nej snälla, gör inte det, dom andra gudarna kommer bli sura och skapa egna nya skapelser, det kommer bli kaos på jorden igen.

Oden: Äh, det kommer bli kul! Kör mig till solnedgång omedelbart!

Ett par timmar senare var vi framme vid solnedgång.

Oden: Jahapp, hur mycket är jag skyldig dig, går det bra om jag betalar i runor?

Apollon: Aa det går bra med runor, jag ska bara kolla upp värdet på valutan.

Oden drar fram sin plånbok ur skägget, en stor kista gjord av gammal bergs-sten, vikten får vagnen att nästan bli stillastående, vilket gav människorna där nere en lång solnedgång att njuta till.

Oden: Nå? Har du räknat klart?

Apollon: Japp, det blir 19 runor, men betala mig där borta på internationellt vatten, skatten här är för hädiskt hög!

SLUT


Hoppas ni gillade texten. Kommentera vad ni tyckte, och dela inlägget med andra som ni tror kommer gilla den. Ha det bra!

Ahmad Wehbe

Wehbe is a creative artist and philosopher from Sweden with Lebanese roots. He uses various art forms to express emotions, thoughts and to tell stories.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.